onsdag 30 april 2008

Flyga drake


Idag hittade lillprinsen fram vår gamla drake och skulle absolut ut och flyga. Han anade kanske att det var perfekt flygväder - för det var det!!!
Vinden tog genast tag i draken och förde den upp i svindlande höjder.
Aldrig har jag väl flugit så högt med en drake och aldrig har jag väl njutit så!
Vi kunde bara stå på marken och titta och njuta av himladansen.
Högt över trädkronorna hälsade den på flygplanen och änglamamma.
När snöret tog slut fick jag lust att släppa, ge den fri att flyga själv utan band... Men jag hejdade mig, insåg att det är dotterns drake och hon var inte ens med...

Ett frihetsskratt bubblade upp ur mig.

Och då insåg jag att det är så det är med livet...
Vissa dagar tar det tag i en, för en upp i höjder i en väldig fart och man kan bara ge sig hän och sväva med.
Andra dagar spelar det ingen roll hur mycket man springer och kämpar... Draken vill ändå inte flyga, man får ingen fart, ingen luft under vingarna...

Såna dagar lämpar sig till annat...

L

tisdag 29 april 2008

Dom Tre Inspiratörerna




Följdfrågor...

(på gårdagens inlägg)

Vad kom jag med när jag kom till världen? Vad ville jag visa mina föräldrar? Vad ville jag ge världen?
Vad kom du med? Vilken väg var din väg? Kunde dina föräldrar följa dig? Kunde och kan du själv följa din väg?
Vad kom ditt/dina barn med? Kan du låta henne/honom vara din vägvisare?

Nu ska mina barn visa mig vägen upp och ut i livet, till en ny spännande dag... gäsp... ännu lite för trött för att inse dagens spännande möjligheter....

Ha en spännande dag/Lisa

måndag 28 april 2008

Stora små vägvisare

Att ta emot sina barn som vägvisare är stort.
Jag har tre vägvisare som alla visar mig olika, viktiga saker i livet.

Vårt första barn kom med en enorm livshunger, en iver och vilja till livet, ett öppet, bejakande sinne som smittar av sig väldigt. Hon visade mig att om man vill ha mycket utav livet måste man satsa, och man riskerar att det gör ont, men det är det värt, det är bara att fortsätta att försöka om och om igen… Hon har en inspirerande rörlighet och lätthet och hittar alltid nya möjligheter och vägar.

Andra barnet påminde mig om att det inte bara är enkelt att komma till jordelivet. Världen vi lever i kan göra väldigt ont så vi behöver hölja vårt inre, hantera det varsamt och kärleksfullt.
Han är också en enorm läromästare med sin kompromisslöshet och sitt självklara trotsande av konventioner för att ge sig och sin vilja plats. Ibland måste man vara lite obekväm gentemot andra för att vara sann mot sig själv...

Den tredje vägvisaren lär mig, mer än någon annan, att vara i nuet. Att allt är perfekt precis som det är. Att lugnt bara vara, oavsett om det är i glädje, sorg, rädsla, kaos... Han hjälper mig att se att det finns en kärleksfull mening med allt som sker i våra liv. Han hjälper mig att se min storhet (det gör de i och för sig allihop).

Tack mina strålande ledstjärnor, tack för att ni belyser min väg.
L

fredag 25 april 2008

...inte kämpa emot...

Igår var en tung dag...
Har insett att när jag tillåter det att vara tungt, inte kämpar emot,
då kommer kraften, viljan och lusten fortast tillbaka.
Idag är jag full av inspiration och handlingskraft.
Varvar dansförberedelser, blomplantering, barnlek och måleri.
Levande.

L

torsdag 24 april 2008

Vi måste tänka nytt...



Jag läste idag en bit i en bok som heter Bondeboken med fotografier av Peter Gerdehag och text av Jan Danielsson ..."framtidens människa är en mångsysslare" . Är det jag?

Ett är säkert: Jag vill och måste bort från det konventionella, i vilket sammanhang det nu än är. Jag kommer aldrig att ha ett vanligt jobb, aldrig bo i ett vanligt hus. Framtiden ligger i att tänka annorlunda, att försörja sig på annorlunda sätt, att leva på ett annorlunda vis. Som jag ser det så kan vi inte fortsätta leva som vi gör. Inte primärt för att miljön inte klarar det, gör den förvisso inte, utan för att vi, vi människor inte klarar det. Vad är det som håller på att hända? Varför ökar den psykiska ohälsan, varför är fler utbrända, varför ökar allergierna och fetman?

Sluta stressa, börja se till det inre barnet, förlös trauman, jobba mindre, gör av med mindre pengar. Sök hjälp det är inte skämmigt, men undvik piller. Skippa betygen i skolan, försök hitta sätt att prestera mindre och göra mer för att det är roligt. Sök kärleken. Bejaka livet, inte bara i teorin utan på riktigt.
// Anders

onsdag 23 april 2008

Vad är trygghet?

Har för första gången sett en snutt av Barnmorskorna på tv och blivit alldeles illa berörd.
Berörd av det enorma, fantastiska i att små vildänglar föds till jordelivet, men mest illa berörd... Kan omöjligt förstå att någon vill vara med i ett sådant program... Låta dessa magiska, intima upplevelser fläkas ut i hela svenska folkets tv-soffor...

Men det har fört mig och tankarna till mina egna förlossningar och då blir jag fullkomligt varm och lycklig! Det är verkligen det allra största - att få ta emot ett litet underverk som valt att komma till just mig! Tre underverk har jag fött här hemma i vårt vackra hem. Här har de blivit till och här har de fötts fram, i samma kärleksfulla atmosfär.

Tankarna snurrar vidare... Vad är egentligen trygghet?
Inför första förlossningen var det inte genast självklart att föda hemma, men inför tredje barnet var det verkligen det enda tänkbara. Jag känner mig mycket tryggare här i mitt eget hem, min egen miljö, som vi har gjort i ordning så som vi vill ha det.
Till ett kliniskt, kallt, okänt/otryggt sjukhus vill jag bara om jag måste för att jag (eller barnet) är sjuk, eller av annan anledning behöver vård. Jag skulle ha så svårt att vara kvar i mig och det är det det hela handlar om under förlossningen för mig. Det är min smärtlindring, det krävs fullständig närvaro i mig. Det är stort!

Det gläder mig att inse att jag, åtminstone i detta avseende, hittar tryggheten i mig själv och inte utanför mig. Jag känner störst trygghet och tillit där jag har möjlighet att lyssna inåt. Att omge mig av experter, apparater och en mängd säkerhetsattiraljer ger mig inte alls någon känsla av trygghet, det skrämmer mig snarare.

Tänk hur ofta vi söker tryggheten utanför oss... Vi vill så gärna ha säkerhetslinor och fallskärmar som någon annan rår över... istället för att söka inåt till tilliten till mig och livet.
Vi barnsäkrar hemmen in i minsta detalj så att barnen inte ska komma i närheten av något som kan riskera att skada dem. Och redan där lär barnet sig att världen är farlig, den måste hon skyddas mot! Istället för att söka tilliten till barnet och lära henne handskas med världen...

Med kärlek och tillit / Lisa

Vad gör jag med min tid?


Vad gör jag med min tid. Jag borde klippa film och filosofera över film jag vill och ska (och borde) göra. Men istället snickrar jag ett tak att ha cirkelsågen och gersågen under så att jag inte behöver störa grannarna eller snarare inte behöver tänka på det utan kan gå ut och såga i princip när jag vill. Är det viktigt? Visst, visst! Jag tycker att det är roligt och det ger viss tillfredställelse men det är nog på gränsen att jag är lite vårdslös här.
För det är nog så här: Att den sorts konst jag vill hålla på med ska forma sitt rum runt sig själv, jag ska inte forma rummet åt den. Konsten skall vara oberoende av form och rum och helst oberoende av pengar och tid också. Men då blir det lätt att jag helt enkelt låter bli att göra den och istället gör något annat.
Eller ska jag lita på att var sak har sin tid?
Att allt leder dit det ska å krokiga vägar.


//A

måndag 21 april 2008

låt pengarna flöda...

det är svårt det här med pengar... att som konstnär el dyl prissätta det jag gör... jag får inte skapa för pengarnas skull, då dör all sann skaparanda... jag kan inte mjölka skapandet, kräva resultat av mig... det blir också kvävande... inte heller förvänta och vara beroende av yttre bekräftelse på mitt skapande... inte ta pengarna som bevis på att det jag gör eller till och med att jag duger...

å andra sidan måste jag värdesätta det jag gör... och då blir följden att även se att jag är värd att ta ordentligt betalt... lita på att folk ser värdet i det jag gör och är beredda att betala det jag själv tycker att jag är värd...

i själva verket är det ju det som är svårigheten... att själv se/känna värdet i mig och det jag gör...

det sägs att pengar är det mest andliga... måste hitta till att släppa det materialistiska penga-tänkandet och istället se mer andligt på det... ge dem fri... hitta tillit... lita... låta det flöda... inte räkna... inte beräkna...

det är lite fnurror på flödet får jag ju erkänna... tilliten svajar ännu...

en värdefull lisa

söndag 20 april 2008

Rörelse är utveckling - Liv är rörelse

Har haft dans här i huset idag. Det är ett oerhört betydelsefullt steg att jag sätter igång med dansen just här hemma. (Att jag litar på att folk orkar ta sig hit ut.)
Jag får rörelse i huset!
Jag som har sånt behov av rörelse, rörlighet. Nu får jag rörelse i två bemärkelser; dans-rörelse och folk-som-kommer-hit-rörelse.
Det är på nåt sätt nödvändigt att jag kommer igång och använder huset mer. Nödvändigt för att jag ska kunna landa på riktigt.

När vi flyttade hit hade jag massor av visioner för huset. Redan när vi första gången kom in i detta fantastiska hus satte det igång. Det kändes genast som jag kommit hem och jag såg så oändliga möjligheter i denna stora gamla skola. Nu har vi bott här i 6,5 år och det har inte blivit så enormt mycket av alla dessa visioner, istället har vi skapat vår kärleksfamilj! Det är inte illa det heller, det har alltid varit min största vision i livet - kärleken, kärleksfamiljen. Så visst är jag glad att jag prioriterat det, jag är överlycklig över min hjälte till man och mina tre kärleksbarn. Det kommer alltid vara min största skatt, mitt största, mest dyrbara konstverk. Men i längden blir det lite tungt att fylla detta stora möjligheternas-hus med bara oss.
Det behövs mer rörligheter, fler av visionerna måste förverkligas. Och nu är det så tydligt på gång.

Allt liv är rörelse
Rörelse är utveckling
L

lördag 19 april 2008

Vikten av att vara delaktig

Idag har det varit arbetsdag på dagis. Vi har jobbat hårt, bl a satt upp en stor gungställning - grävt massor för att få dit den och allt det bortgrävda användes till att förbättra pulkabacken.
Det är så tydligt hur oerhört betydelsefullt det här arbetet är! Gemensamt arbetar vi, skapar tillsammans, barn, föräldrar och fröknar för att göra dagiset ännu bättre, miljön ännu lekvänligare, dagislivet ännu härligare för våra fantastiska barn.
Vi är alla en del av det och det är så stort. Barnen njuter av att vara där alla tillsammans och faktum är att även vi njuter det! Jag njuter av att var delaktig. Dagis är inte bara en plats där jag stjälper av barnen för att jag ska kunna jobba och ha mitt liv. Dagis är en del av vårt liv, hela familjens liv, och vi är en del av dagiset, hela familjen är en del av dagiset.
Åh vad jag är lycklig över att det är så! Jag är lycklig över att kunna vara delaktig i mina barns vardag, lycklig över att skapa tillsammans.

Nu har de tre vildänglarna somnat. Det är också en sån där njutning - att få ligga mellan tre små guldklimpar, en på vardera sida och en ovanpå mig och känna hur deras kroppar och andning blir allt tyngre, de mjuknar alldeles och försvinner sakta bort till drömmarnas land. Mmmmm

sovandebarnvarm kram/Lisa

torsdag 17 april 2008

Nu är det den här bloggen som gäller

Nu flyttar Anders hit också. Gamla bloggen finns här: Anders gamla blogg
Här är en version av filmen som visas i Annas skyltfönster Svartensgatan 10.
Utställningen där pågår minst till och med sista April. Se den och säg hej till Anna.



Nu sitter jag här framför datorn och myser igen. Det är svårt det som måste göras, men det måste göras. Det är inte ego att se till sitt eget inre. Förmodligen är det det som räknas på den yttersta dagen. Har du varit sann mot Gud i dig? Anders

Dans för Livet

Äntligen har jag börjat hålla danskurser igen! Efter ett lååångt uppehåll under nästan alla småbarnsår.
I söndags drog jag igång Sagodans för barn och det var så roligt så jag fick mersmak och mammorna blev avundsjuka. Så nu blir det Lisa för kropp och själ för oss vuxna som vill ha en njutningsfull fysisk och själslig genomgång.
Allt sker här hemma i vår fantastiska sal (se filmen ovan).
Sagodans - söndagar kl 10.00 - 11.00
Lisa för kropp & själ - söndagar 11.00 - 12.00.
60:- per pass, 500:- för 10 ggr (går att kombinera barn + vuxen).
Välkomna!
Lisa

onsdag 16 april 2008

Göken kallar

Jag hörde göken idag!
Så vagt och långt borta.
Men han kallade, jag kände mig kallad.
Det är dags nu. Världen ligger framför mina fötter.
Jag vill gå barfota, känna hur mina bara fötter gör avtryck mot marken där jag går. Känna marken och livet mot min bara hud.
Endast så vill jag leva - naket och kännande.
Jag älskar dig Liv.

Love/Lisa