Hon fastnar lätt i tron att hon måste "göra rätt för sig".
Att göra rätt för sig, jobba, tjäna pengar, göra nytta....
Men vad är nytta?
Att göra rätt för sig...
Är det inte att göra rätt för mig?
Göra. Rätt. För. Sig. Mig.
Nu sitter hon i höstmörkret och broderar på storprinsens förkläden, servetter, saker... till nya lekskolan.
Brodera... det tar tid. Sån tid som man inte tar och har i det moderna livet.
Hon broderar in kärlek, ömhet, stolthet, minnen, framtidstankar... i prinsens riddarslott.
Är det nytta?
Betydelsefullt är det iallafall, det känner hon tydligt.
Att låta saker ta sin tid.
Att själv ta sin tid.
❤ Lisa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så sant och riktigt! Vad glad jag är som hittat hit! Jag har själv tillsammans med mina små puppor varit på lekskolan och städat nu på förmiddagen. En ren kärlekshandling som jag ser det! Du förstår säkert vad jag menar...
Trevligt att höra dina poetiska inlägg igen. Det har varit rätt tyst ett tag...
Hoppas ni lever bra vid havet!
/Emelie
Javisst förstår jag, visst är det en kärlekshandling!
Roligt att du hittat hit Despinetta.
Och roligt att du tittar in trots tystnaden Emelie... Vi njuter vårt havsliv! Kanske är det just därför det blivit så tyst, livet har liksom fyllts med annat än bloggskriverier...
❤ Lisa
Bra att livet fylls med...livet!:-)
Skicka en kommentar