Alla Änglars Helg

Det är mörkt nu.
Riktigt ruggigt novembermörker...
Så här års får hon alltid en släng av bortlängtan.
Stadsljus, tillgänglighet.
Fly dit där mörkret inte är så påtagligt...

Men där mörkret är som mörkast syns de lysande stjärnorna tydligast.
Hon har stått under stjärnehimlen, tittat, talat.
De har tänt ljus, ljus, LJUS
i mörkret.
De har dansat med änglar & älvor.
Prinsessan & storprinsen har levt i klänning och vingar hela helgen (hur ser pojk-änglar/älvor ut? Här i huset har de iallafall klänning - de är ju vackrast så).
De har bakat himmelskakor - änglar & stjärnor.
De har velat hoppa över november rätt in i adventstid, sjungit julsånger, längtat snö & lussebullar.
Hon har snorat & febrat.
Kroppen säger till henne att ta det lugnt.
Det är vintertid nu, vilotid.
Tänk att leva som förr.
Leva som rosen, den vackra, den fulla av kärlek.
Följa naturen, årsrytmen.
Gå i vila på vintern, vända sig inåt, låta frö gro höljd av mörker, hämta ny kraft,
för att åter slå ut när våren, värmen & ljuset återkommer.

Hon måste väl inse att novembermörkret behövs,
att allt har sin tid.
Frön behöver tid att gro.
Blommor kan inte ständigt blomstra.

Kom Änglar, Kom Älvor

/Älvdrottningen