fredag 10 oktober 2008

Hon vet

Det är omställningen som är det svåraste.
Så hon längtar,
men fasar.

Det är en bit på väg att vara förberedd.
Det gör omställningen lite enklare.

Nu kan de detta.
Nu kan hon leva själv med barnen.
Nu har de sina rutiner, sitt liv, sin vardag.

Så skall allt stjälpas,
stöpas om,
ställas om.

Tänk att livet kan vara så mycket enklare när man är ensam.
Att inte ha någon att speglas i, stötas, blötas med...
Ingen relation som belyser skavankerna.
Så mycket enklare.
Så mycket tråkigare.
Att se det enkla och ändå vilja.
Vilja, vilja, längta, välja.
Vilja Kärleken.
Välja Kärleken.

JA!

Välkommen hem.

L


Update: Kära ensamföräldrar jag vet - inte bara enklare, inte alls. Och framförallt inte att vara helt ensam. Heder till er. Att vara två är är en ynnest. Det största, det bästa. Att vara två på riktigt. Nära, kära.

2 kommentarer:

Ulrika Forsell sa...

Sååå vackert skrivet! Tänker direkt på en väninna....ska tipsa henne om detta fina inlägg.
Jättefin blogg! Återkommer!/ Ulrika

Vildängel sa...

Tack Ulrika!
Välkommen hit och välkommen tillbaka.
Nu ska jag titta in hos dig.
❤Lisa