tisdag 18 november 2008

Nytt jobb

Hon var på Vårdinge by Folkhögskola idag.
Hon träffade människor hon ska jobba med.
Efter jul börjar hon.
För första gången på evigheter,
nästan första gången i detta liv,
ska hon boka upp sig i ett år framåt.
Inte mycket, bara lite, men varje vecka i ett år...
In i ett sammanhang, in i en arbetsmiljö borta.
Sen de startade företaget, Vildängel, för sju år sen har hon nästan bara gjort sånt som kan göras nån annan gång. Hon har inte behövt passa tiden utan själv kunnat styra över den. Om hon inte hinner nu för att ett barn är ledset el dyl, ja då har hon kunnat göra det i natt, el vid annat tillfälle.
Jo visst har hon haft deadlines, och visst har hon haft inbokade dagar som inte kunnat ändras. Men nu är hon plötsligt uppbokad varje onsdag i ett år framåt. Och kanske längre än så.... Det är en underlig känsla.
Ganska skön. Eftersom hon ska göra nåt av det roligaste hon kan tänka sig!!!
Hon ska undervisa i rörelse och skapande verksamhet. Både dans & rörelse och färg & form. Tillsammans med andra människor ska hon utforska, gå på upptäcktsfärd, skattjakt i sig själv och i skapandet.
Hon ska leda, inspirera.
Hon ser fram emot det.
Mycket.
Update: Nu är barnen så pass stora så hon vill det igen.
Med små småbarn har hon inte velat. Då har det bara blivit konst och design istället. Sånt som hon kunnat kombinera med småbarns-mamma-skapet. Kunnat göra hemma, mellan blöjbyten och sagoläsning...
Inte haft överskott till att gå ut och leda, delge andra. Men nu sipprar det, spirar, vilja, ut, i världen utanför...


Vårdinge är en härlig plats.
Många människor som vill. Vill mer av livet.
Eller människor som inte-vill. Inte vill fortsätta i inkörda spåren, inte springa i ekorrhjulet.
Behöver pausa, lyssna, tänka om.
Det inte-villet är början till villet. Fast man har kanske inte fattat det själv än...
Hon var själv elev där för 11 år sedan.
Det var hennes första kontakt med denna del av världen.
Det var där och då hon förälskade sig i den Sörmländska idyllen - lantlivet med närheten till storstan.
Nu bor hon här, i sin egen skola.
Och återvänder till Vårdinge skolan som lärare.
Om sanningen ska fram så har det funnits där som en dröm hela tiden.
Nu får hon leva sin dröm.
Det återstår att se om verkligheten lever upp till föreställningen.
Men drömmen fortsätter också... vidare... senare...
Kanske får hon leva även det sen...

Nu ska hon gå och drömma nya drömmar. I varma sängen med man och barn.



4 kommentarer:

Carin sa...

Där gick jag också! För hundra år sen (nej, men tjugoåtta, typ).

Anonym sa...

Grattis! Till dig! Och till dina blivane elever!

Ensamvarginna sa...

Så roligt det kommer passa dig.
Lycka till!

Vildängel sa...

Carin - Jag som tyckte det kändes som hundra år sen jag gick där... Då måste det ju vara flera hundra år för dig... Var det bra redan då?
Och då har vi bott på minst två gemensamma platser - Lund & Vårdinge. Bra platser båda två.

Anna & Malvalin - Tack!