Hon cyklade genom Stockholms-lördags-natt,
förbi gammalt hem.
Det är oceaner av tid sedan,
universum av upplevelser och erfarenheter senare.
Huga vad hon inte längtar tillbaka.
Hon vaknade
och hittade.
Hon tog sovmorgon till kl 06.15.
Sen kunde hon inte sova längre.
Det är ca en kvart längre än hon brukar få sova, men det är underbart att få vakna av sig själv!
Det spelar ingen roll om hon sovit fem timmar extra eller en kvart,
bara det där att inte bli väckt mitt i en dröm.
Att drömmen och sömnen får avslutas i sin egen takt.
Och sen kunna ligga kvar, smälta drömmar, tänka tankar, skriva ord, hitta trådar, väva samman, silkestråd, guldtråd, rivig hampa, trasslig tuss och värmande ull.
Hon cyklar längs stilla söndagsmorgon-söder-strand.
En skrud som ställer Hufvudstaden i en mycket bättre dager enligt hennes tycke.Dess lukt, känsla, smak,
med ens känns det mycket mer möjligt, öppet, lockande.
Hon klättrar i träd som sträcker sig ut över vattnet.Grenar som vill segla bort, hon vill följa med.
Och hon känner sig gammal.
Egentligen inte i kropp och sinne,
men i tanken,
framförallt i tanken om andras tankar och blickar
- Inte ska en snart 34-årig 3-barnsmamma klättra i träd som längtar ut i världen.
Eller kanske snarare i grenar som längtar ner i vattnet,
ner i känslorna.
Hon behöver det.
Hon kommer på sig själv med att söka det lantliga i staden,
oaserna, det genuina.
Inte alls shoppingsugen, inga behov.
Det skulle störa hennes uppdrag.
Om igen mår hon lite dåligt av det enorma utbudet, shopping-hets-livet som hon anar när hon cyklar över Götgatsbacken, trots söndag.
Timmarna far fram som storstadsbon.
frukosten blir till lunch.
Så packar hon på cykeln på Pendeln igen,
cyklar sista milen genom sörmlandshöst.
Möts av jublande barn
och mannen som är hemma.
Hemma,
här är hon hemma.
Underbart med liten resa på egen hand,
det är sånt hon aldrig gör.
Men nu insåg hon behovet och möjligheten.
Och hon kan återvända hem,
ännu mer hemma, i sig och i hemmet.
/Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar