En enorm labyrint i hampaåker.
De (mamma & barn) sprang och sprang och irrade bort sig mer eller mindre frivilligt.
I övrigt var festivalen för mycket kommersiellt jippo för hennes smak. Eller det handlade väl framförallt om att hon hade helt andra förväntningar.
Men det var bra, för det fick henne att ännu tydligare se vad det är hon håller på med och vill. Det är helt rätt att Vildängeln får växa långsamt.
Det där som hon ibland beklagar sig över - att i tanken går allt så fort, men verkligheten och handlingen inte hinner med…
Nu fick hon om igen bekräftat att om det går för fort är det stor risk att hjärtat inte hinner med. Som med den här festivalen, de hade gjort en ENORM satsning, massa STORA artister, ENORM marknadsföring, tio ordningsvakter inhyrda, dyra inträden osv och i allt det blev det alldeles själlöst… Trista halvfabrikats vegeburgare var maten som serverades (fanns lite andra alternativ) på denna ekologiska gård med härliga grönsaksodlingar…
Ibland tänker hon att det är vansinnigt att hon låter E sitta och sy hennes kläder på lilla lillgår´n i Axala. Det kommer aldrig bli nåt om hon inte gör större satsningar, lägger ut produktionen i annat land osv. Om hon inte blir lite mer businesswoman helt enkelt. Men hon är ingen riktig businesswoman, så är det bara och det finns en mening i det.
För henne är det så viktigt att kläderna ”skapas av kärlek för kärlek”, att det är ”kläder skapade med kärlek i hjärta & hand” så som hon utger dem för att vara. Och det passar med den nära produktionen både för känslans och miljöns skull.
(Med det är det inte sagt att de aldrig kommer produceras på annat sätt/annan ort… Det kan hända att de växer sig dit någon gång, men fort kommer det inte gå… och under schysta förhållanden ska det självklart ske).
I Brekille, på Balkanfest, där trivdes hon däremot som fisken i vattnet!!! Åh vilket härligt ställe det är. Inspirerande till tusen!
Lite samma sak som Mossagårdsfestivalen, men på ett helt annat sätt. Det har fått växa fram i sin egen takt, det växer och formas hela tiden på ett härligt, organiskt sätt.
Och alla barnen (hennes & andras) trivs också perfekt i denna ljuvliga miljö.
3 kommentarer:
Jag kan hålla med om Mossagårdsfestivalens mindre bra saker. Jag väljer dock att se till det jag vill se. Jag tar in det som kan berika mig och blinkar bort det andra, annars tar det ner mig.
Jag såg på festivalen barnen springa fritt och leka med nya okända barn och vet att det är bara så man kan göra som barn och det är underbart att se. Jag älskar det lilla, det mysiga, det snälla, och jag fann lite av det där. Framförallt så såg jag att vi är ju fler som tänker som jag. Nu äntligen. Varit så ensam har jag tyckt. Mig gav det en skjuts till att förändra lite till (till naturens gagn).
Balkanfesten ni var på är mer i min smak förstås.
Er design och ert företag ger så sympatiska känslor. Det är just i skapandet man kan vara nära sig själv, lyssna och gå sin väg. Där ute, i den stora businessvärlden är det hårdare och mer osympatiskt. Ska man växa mycket som företag så verkar det behövas en lite hårdare sida. Men det kan få ta tid att hitta formen i det ”tuffa”. Jag tror att just den fina inställningen som finns i hela ert koncept, är otroligt tilltalande för vissa köpgrupper. Det är säljande och därmed en bra marknadsföringsgrej. Låter lite osympatiskt det med jag vet. Det viktiga är nog att låta sig hinna med och det verkar som om du/ni gör det. Efterfrågan på ekologiskt och schysst kommer nu, det är bara så.
Lycka till med skapandet i balans med säljandet!
/Malin
Det var inte meningen att skriva ner Mossagårdsfestivalen. Det var ett fantastiskt initiativ och arrangemang! Det är super att vi blir fler o fler som strävar åt samma håll och egentligen är det bara bra att det finns de som vill göra det mer kommersiellt så att det kan växa sig ännu större.
Men det är inte MIN väg och det måste jag ta med.
DET VIKTIGA FÖR MIG VAR HJÄLPEN ATT SE VAD JAG VILL OCH GÖR.
Jag kan inte forcera det. Det har passat mig väldigt bra att verksamheten vuxit fram samtidigt som mina barn. Jag har aldrig kunnat satsa 200%, jag har än så länge aldrig jobbat heltid med det, eftersom jag alltid haft nåt barn hemma också och det har hjälpt mig att se vad som är viktigt, att prioritera.
Det är den vägen JAG ska gå.
Men det finns absolut andra bra vägar som andra ska gå...
För mig låter det sunt, alla har sin takt.
Och en dröm vore ju om allt i världen började snurra långsammare. Uppenbarligen mår människor inte bra i dag och en bot vore nog att de skulle få chansen att landa i sig själva och få lov att finna sina egna uttryck.
Angående det kommersiella så gör det så ont när riktigt bra verksamhet inte fungerar lönsamt och läggs ner och annat dåligt tar över. Det kan kanske bero på att man inte ska satsa för hårt snabbt och stressa fram framgång.
Att kunna vänta och ta det i egen takt är nog en gåva som fler borde få.
Njut av att ni har den.
Skicka en kommentar