Det bor en konstnär här i huset, och så bor det en mamma här... I samma hus, mitt bland alla barn och stohej.
Ibland blir det små tvister mellan konstnären och mamman. Båda har så fullt upp med sitt, de vill inte riktigt ge varandra utrymme... de tycker inte alltid att det finns plats för dem båda två.
De senaste dagarna har de träffat en del andra konstnärer - på konstrundan i Sörmland och igår i Stockholm. Konstnärer som får massa utrymme, som lever för konsten, konstnärer för vilka Konsten är deras ALLT...
Ett litet sting av avund känns i konstnären, tänk om hon hade haft möjlighet att gå in så där fullkomligt i den skapande processen! Tänk vad mycket hon skulle kunna förmedla och delge världen. Åh, om hon bara....
Men så landar hon och inser att det var egot som drog iväg. Egot som vill förverkligas och bekräftas...
I själva verket är det just det här hon har valt, precis det här hon vill.
Mamman får också mersmak då och då. Hon tycker konstnären är besvärlig som envisas med att dra åt massa andra håll. Mamman tycker att det borde räcka att bara vara mamma, något större och viktigare kan man ju inte göra för världen. Den där konsten, dansen osv är väl bara onödigt tjafs.
Men även hon inser att det inte går på annat sätt. Hon har valt livet tillsammans med konstnären, det är så hon vill och måste leva. Det är bara att fortsätta att försöka samsas, varva... och dessutom försöka ha kul ihop... för det kan de verkligen... också.
Det bor en konstnär här i kroppen, och så bor det en mamma här... I samma kropp.
L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så sant Lisa! Jag som bara tänkt på hur Egot och Anden drar åt olika håll men så finns ju mamman och företagerskan också... Inte undra på att jag emellanåt blir sittande utan att komma någonvart....:)
Hmmm....detta var viktigt för mig att få insikt om!
Tack!
Hej Fina,
pratade med CW om de två viljorna som drar åt olika håll en gång för länge sedan. Hon sa att det bara var att inse att det är en ekvation som aldrig går att få ihop så det är lika bra att sluta kämpa med att försöka och bara leva istället...
hmm dessa giriga damer...
Ibland önskar jag att jag vore nöjd och inte ständigt hungrig på Livet.
Love/L
...men den önskan varar bara små korta stunder...
Men vilken fin blogg!
Tack för kommentaren hos mig, jag kommer helt klart hit igen och läser...klokheter....underfundigt..
Om fjärilar, tvåsamhet och att stå med barnfota fötter i jorden.
Wow, tack från Drömma Lotta
Tack själv DrömmaLotta!
Härligt att ha dig här, då lär vi ses både här och där...
Lisa
Jag måste bara hålla med. Det jobbiga är att den där kluvenheten ger mig dåligt samvete. Alla mina projekt som jag inte kan vara utan, samtidigt som jag ju vill vara mamma på "heltid" också...
Men man kan ju verkligen inte ge upp allt man vill göra som människa, vad blir man då för någon förebild för sina barn? Så skönt att höra någon annan säga det, dessutom på ett vackert sätt!
Ja det är lätt att få dåligt samvete... Hur väl medveten jag än är om att det inte hjälper någon med gnagande samvete... och inte heller att försaka sig själv... det är lite vingligt på balansgången... L
Skicka en kommentar