Skördetid

Jag stod och målade planket... (ja, det var sol på den sidan så idag blev det plank... + lite sal..)
... och funderade över det här bloggandet... Vad är det egentligen för träsk jag plötsligt har fastnat i?

Jag har en fin vän som bloggar alldeles fantastiskt om sin inre resa. Hon vill hoppa av ekorrhjulet och istället leva sant och medvetet. Denna process skildrar vännen med underbar innerlighet och finess! När jag läser det hon skriver undrar jag ibland vad jag håller på med? Varför skriver jag om plankmålning, eldshow och kaffelatte i solen???

Vi har gett oss ut på samma resa, vännen och jag. I varsitt skepp, med olika bagage, olika mål, olika vägar, men med samma intention. Båda två är på skattjakt med vägvisning av samma ledstjärna.
Varför skriver jag då inte mer om min stora inre resa?

Men så hittade jag svaret - mitt bloggande hjälper mig att se mig och mitt liv lite utifrån, det hjälper mig att se storheten i det jag är och gör... Vilket jag verkligen inte är något vidare på annars...

Jag har många, långa års hårt arbete bakom mig. Jag har lyft på stenar, grävt djupa gropar, rensat ogräs, sått nya frön, varsamt höljt små plantor, gett näring, tagit hand om sargad, obrukbar jord, röjt, rotat, dragit upp oönskade plantor med rötterna, plantor som stjäl energi, möblerat om i den inre rabatten...
Nu börjar det ge frukt.
Jag säger inte att jag är färdig. Jag blir aldrig färdig. Arbetet fortsätter, ogräset måste ständigt hållas efter, nya frön sås, plantor vårdas, delas, vattnas...
Men mitt i arbetet får jag inte glömma att njuta de blommor som blommar, de frukter som mognat. För då vissnar och ruttnar de utan att jag ens lagt märke till dem...
Så därför bloggar jag.
Det var ju bra att jag fick reda på det!

Varför bloggar du? Varför skriver och/eller läser du bloggar?
Vore väldigt roligt att få veta!
L