Min upplevelse är att när jag är på botten då är det ett tecken på att något inte är uttryckt. Därför bubblar orden ut genom skrivandet när jag ger dem chansen. Är allt underbart då flödar mina känslor ut utan att behöva befrias via det skrivna ordet.
Hmmm...jag har inte tänkt på detta förrän nu.... vilken tur att du delade med dig Anders!
Två livskonstnärer och småbarnsföräldrar skriver om livets stora och små frågor. Bygg, snickeri, foto, dans, konst och kläddesign blandas med skaparvåndor, livsfrågor, högtflygande drömmar och djupgående funderingar.
Välkommen!
2 kommentarer:
Känner igen mig. Det är när jag är på botten som orden kommer. Skapandet kommer ur våndan. Men måste det alltid vara så?
Jag känner också igen mig...
Min upplevelse är att när jag är på botten då är det ett tecken på att något inte är uttryckt. Därför bubblar orden ut genom skrivandet när jag ger dem chansen.
Är allt underbart då flödar mina känslor ut utan att behöva befrias via det skrivna ordet.
Hmmm...jag har inte tänkt på detta förrän nu.... vilken tur att du delade med dig Anders!
Skicka en kommentar