onsdag 14 maj 2008

Oförmögen



// Anders

2 kommentarer:

Staffan Alberts sa...

Känner igen mig. Det är när jag är på botten som orden kommer. Skapandet kommer ur våndan. Men måste det alltid vara så?

Anne sa...

Jag känner också igen mig...

Min upplevelse är att när jag är på botten då är det ett tecken på att något inte är uttryckt. Därför bubblar orden ut genom skrivandet när jag ger dem chansen.
Är allt underbart då flödar mina känslor ut utan att behöva befrias via det skrivna ordet.

Hmmm...jag har inte tänkt på detta förrän nu.... vilken tur att du delade med dig Anders!