och det är att så fort man ska ta sig an något med huset (nästan konstant nåt på g...) så blir det så omfattande och tar sån tid... Det passar inte riktigt en fladdrande fjärils sinne.
planket
snickarboa
snickarboa
Uthållighet har aldrig varit hennes starkaste sida... Förr förebrådde hon sig själv för den där fladdrigheten. Idag kan hon se fjärilens styrka.
Som vanligt kan de stora små vägvisarna hjälpa henne att se... Hon ser den eldigt viljestarka sonen stå och stångas och kämpa för att få igenom sin vilja just precis här och nu! Han tänker inte rucka en millimeter från sin absoluta vilja...
Fjärilsdottern som också vill hittar en annan väg, fladdrar runtom, hittar massa spännande på vägen, får med sig det och kommer fram till ursprungsmålet fort och lätt... medan eldbrodern har stångat huvudet blodigt mot stenblocket av motstånd, och ändå inte tagit sig genom ännu...
Osäker på vem som skulle vinna i armbrytning...
Men jag har lärt mig (inte av mina barn utan genom mig själv) att mina svagaste svagheter är det samma som min största styrka. love/L
Som vanligt kan de stora små vägvisarna hjälpa henne att se... Hon ser den eldigt viljestarka sonen stå och stångas och kämpa för att få igenom sin vilja just precis här och nu! Han tänker inte rucka en millimeter från sin absoluta vilja...
Fjärilsdottern som också vill hittar en annan väg, fladdrar runtom, hittar massa spännande på vägen, får med sig det och kommer fram till ursprungsmålet fort och lätt... medan eldbrodern har stångat huvudet blodigt mot stenblocket av motstånd, och ändå inte tagit sig genom ännu...
Osäker på vem som skulle vinna i armbrytning...
Men jag har lärt mig (inte av mina barn utan genom mig själv) att mina svagaste svagheter är det samma som min största styrka. love/L
2 kommentarer:
Hej Lisa!!
Vad roligt att få göra din bekantskap! Vad jag skrattade åt din kommentar om dottern som sådde gräs i rabatterna - låter som om det var precis vad ni önskade... eller hur?
Det räcker ju inte med det fina som naturen erbjuder helt automatiskt..maskrosor, kirskål och kvickrot...gräs måste vi ha också!
Dessa underbara barn som ger så mycket arbete... och kärlek!! Vad gjorde vi utan dem??
Jag läste om ditt sting av avundsjuka på dem som kan ägna hela sin tid till sin konst... jag förstår dig. Helt och fullt!
Jag tillhör också den skapande klungan, dock inte så framstående men till eget välbefinnande. Har dock under flera år fått lägga "mina saker" på hyllan pga av tids- och platsbrist... och brist på ork.
Men jag tror på en renässans för min del också...min tid kommer... Och så gör även din! :)
Önskar dig en bra kväll och morgondag!
Kram Willewira
Jaa, visst är de underbara barnen!! Välkommen hit Willewira, här lär det bli mer underbarabarn-prat...
Eller så ses vi hos dig...
kram lisa
Skicka en kommentar