tisdag 13 maj 2008

Livsprickning

Så eldar de igen. I morse när de vaknade var det alldeles kallt och rått i huset.
Men hon tycker det är skönt, hon är glad att vårens väldiga framfart hejdades lite. Det explosionsartade passar henne inte. Hon hinner inte med, behöver tid att känna in, vara närvarande, njuta, lyssna, lukta... Sån är hon.

Hon skulle önska att våren kunde vara lika lång som vintern. Ja, lika lång som sommaren också för den delen.
Tänk att i månader få njuta av livslängtande, groende gröda, ännu dolt i mylligt hölje. Ljusträngtande, hoppspridande blomknoppsskimmer. Sirligt skirligt vitsippsflor i bokskogssal. Nyanländ fåglasång i gryningstimma. Vårregnsdoftande silverfall...

Det kanske man inte skulle klara av? Det är så laddat och sprängande livslevande så man kanske skulle smälla av... Är det kanske det som orsakar den där explosionsfarten, det smäller helt enkelt av som ett fyrverkeri...

Tänk om det skulle se likadant ut i livet. Efter lång, mörk inåtgående vinter börjar livet sippra och sen plötsligt explodera!
Hon tycker inte riktigt hon känner igen det... Men det kanske bara är hon som inte hinner med... inte fattar...






Förr brukade jag åka ner till mamma i skåne under tidig vår och tog del av allt de där livet som slog ut. Sen kom jag hem och fick gå och vänta och längta och så uppleva livsprickningen en gång till i sörmländsk tappning. Två vårar på ett år, det passade mig ypperligt.
Mmmm, även det saknar jag dig för älskade mamma... det och så mycket annat... Du saknas mig oändligt.
L

2 kommentarer:

Inspiralia sa...

Här hos mig går våren lååångsamt. Sakta sakta vaknar allt till liv efter vintern. Och sen blommar blommorna länge länge när de väl slagit ut. Som om de inte vill sluta när de äntligen får chansen. Tulpanerna kan blomma ännu i juni...

Då du inte riktigt hinner med vårexplosionen och återigen vill uppleva den två gånger är ni alltid välkomna hit till oss för att få en repris av våren i slowmotion.

Varm kärleksfull kram fina du!

Vildängel sa...

Ja, det är kanske så jag ska göra för att få mina två vårar nuförtiden... tack för erbjudandet! Men jag måste säga att jag hellre låter våren knapra lite av vintern än sommaren.. Skåningen i mig tycker det räcker med mörker och kyla redan i februari-mars... vårvarmkram... eller kanske snarare värmande kram i vårkylan...