Idag hittade lillprinsen fram vår gamla drake och skulle absolut ut och flyga. Han anade kanske att det var perfekt flygväder - för det var det!!!
Vinden tog genast tag i draken och förde den upp i svindlande höjder.
Aldrig har jag väl flugit så högt med en drake och aldrig har jag väl njutit så!
Vi kunde bara stå på marken och titta och njuta av himladansen.
Högt över trädkronorna hälsade den på flygplanen och änglamamma.
När snöret tog slut fick jag lust att släppa, ge den fri att flyga själv utan band... Men jag hejdade mig, insåg att det är dotterns drake och hon var inte ens med...
Ett frihetsskratt bubblade upp ur mig.
Och då insåg jag att det är så det är med livet...
Vissa dagar tar det tag i en, för en upp i höjder i en väldig fart och man kan bara ge sig hän och sväva med.
Andra dagar spelar det ingen roll hur mycket man springer och kämpar... Draken vill ändå inte flyga, man får ingen fart, ingen luft under vingarna...
Såna dagar lämpar sig till annat...
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar