Stora små vägvisare

Att ta emot sina barn som vägvisare är stort.
Jag har tre vägvisare som alla visar mig olika, viktiga saker i livet.

Vårt första barn kom med en enorm livshunger, en iver och vilja till livet, ett öppet, bejakande sinne som smittar av sig väldigt. Hon visade mig att om man vill ha mycket utav livet måste man satsa, och man riskerar att det gör ont, men det är det värt, det är bara att fortsätta att försöka om och om igen… Hon har en inspirerande rörlighet och lätthet och hittar alltid nya möjligheter och vägar.

Andra barnet påminde mig om att det inte bara är enkelt att komma till jordelivet. Världen vi lever i kan göra väldigt ont så vi behöver hölja vårt inre, hantera det varsamt och kärleksfullt.
Han är också en enorm läromästare med sin kompromisslöshet och sitt självklara trotsande av konventioner för att ge sig och sin vilja plats. Ibland måste man vara lite obekväm gentemot andra för att vara sann mot sig själv...

Den tredje vägvisaren lär mig, mer än någon annan, att vara i nuet. Att allt är perfekt precis som det är. Att lugnt bara vara, oavsett om det är i glädje, sorg, rädsla, kaos... Han hjälper mig att se att det finns en kärleksfull mening med allt som sker i våra liv. Han hjälper mig att se min storhet (det gör de i och för sig allihop).

Tack mina strålande ledstjärnor, tack för att ni belyser min väg.
L