onsdag 23 april 2008

Vad är trygghet?

Har för första gången sett en snutt av Barnmorskorna på tv och blivit alldeles illa berörd.
Berörd av det enorma, fantastiska i att små vildänglar föds till jordelivet, men mest illa berörd... Kan omöjligt förstå att någon vill vara med i ett sådant program... Låta dessa magiska, intima upplevelser fläkas ut i hela svenska folkets tv-soffor...

Men det har fört mig och tankarna till mina egna förlossningar och då blir jag fullkomligt varm och lycklig! Det är verkligen det allra största - att få ta emot ett litet underverk som valt att komma till just mig! Tre underverk har jag fött här hemma i vårt vackra hem. Här har de blivit till och här har de fötts fram, i samma kärleksfulla atmosfär.

Tankarna snurrar vidare... Vad är egentligen trygghet?
Inför första förlossningen var det inte genast självklart att föda hemma, men inför tredje barnet var det verkligen det enda tänkbara. Jag känner mig mycket tryggare här i mitt eget hem, min egen miljö, som vi har gjort i ordning så som vi vill ha det.
Till ett kliniskt, kallt, okänt/otryggt sjukhus vill jag bara om jag måste för att jag (eller barnet) är sjuk, eller av annan anledning behöver vård. Jag skulle ha så svårt att vara kvar i mig och det är det det hela handlar om under förlossningen för mig. Det är min smärtlindring, det krävs fullständig närvaro i mig. Det är stort!

Det gläder mig att inse att jag, åtminstone i detta avseende, hittar tryggheten i mig själv och inte utanför mig. Jag känner störst trygghet och tillit där jag har möjlighet att lyssna inåt. Att omge mig av experter, apparater och en mängd säkerhetsattiraljer ger mig inte alls någon känsla av trygghet, det skrämmer mig snarare.

Tänk hur ofta vi söker tryggheten utanför oss... Vi vill så gärna ha säkerhetslinor och fallskärmar som någon annan rår över... istället för att söka inåt till tilliten till mig och livet.
Vi barnsäkrar hemmen in i minsta detalj så att barnen inte ska komma i närheten av något som kan riskera att skada dem. Och redan där lär barnet sig att världen är farlig, den måste hon skyddas mot! Istället för att söka tilliten till barnet och lära henne handskas med världen...

Med kärlek och tillit / Lisa

2 kommentarer:

hippihäxan sa...

Precis så är det!
Vackert skrivet.

Vildängel sa...

Det blir lätt vackert när man skriver om nåt så oändligt vackert som barnafödslar!
L