torsdag 15 maj 2008

I eldens mitt

Hon försöker stå mitt i det svåra, mitt i det som gör ont.
Utan att genast hitta en lösning.
Utan att hänga på hämnden som rycker i henne.
Utan att krypa undan och tycka synd om sig.

Hon vill våga vara där, i eldens mitt.
Hon skräms men hon står kvar.

Hon försöker stå där och tillåta svedan, lita på att det som gör ont försöker leda henne rätt.
Lita på att den svarta ängel som flaxat till vill vägvisa henne. Näven som ängeln slog i bordet är en hjälpande hand, inte öm och fjäderlätt smekande, men full av kärlek i sin tydlighet.

Hon försöker lita på
att i eldens mitt kommer hon skönja en oupptrampad stig som slingrar sig framför henne.... Det är hennes väg..... som leder henne till ett ännu mer... ... levande.... .... ..... sant .... .... .. liv..... .


Med kärlek till mig, dig och livet
L

2 kommentarer:

Sessan ☆ Prinsessan sa...

Oerhört vackert.... Jag undrade ganska fort om det var jag själv som skrivit, det var så "jag".

Tack för vackra delade tankar♥

Vildängel sa...

Tack själv,
Hade gärna gjort dig sällskap framför "G" och Stockholms natt!
Sov gott/Lisa